Det var redan från början tydlig, att försöka göra två tenter inom samma vecka är inte bra. Jag viste bara inte hur dålig idee det var. Efter första tenten på måndag kändes det att jag glömde allt och fick nån slags av teiniangsti dvs. "ihan sama" med allt. Som tur är klarade jag kirurgitenten med en trea så dubbelbookning kommer inte att hända en gång till (så länge jag kommer ihåg den här veckan).
På tisdag hade vi HL:s föreläsning om sårvård och där hände en undantag; tex. hennes visuella beskrivning hur man ska beständ men inte våldsam ta bort en drän och vilka saker man ska beakta (tex. undertryck) gick riktig under huden och in i hjärnan. Proceduren är rätt enkelt bara man kommer ihåhg vissa saker. Dränen ska tas bort så fort som möjligt för den ökar infektionsrisken. Man kan ge smärtlindring vid behov redan före dränens borttagning. Dränens övre clipp måste vara öppen, annars kan den suga sig fast i vävnader pga undertrycket. Stygnet som håller drenen på ställe klipps so nära hudet som möjligt och man ska akta att inte dra den delen som har varit ovanpå på hudet genom det. Annars drar man in också en massa mikrober. Efter borttagning av dränen ska öppningen granskas och sårdyna läggs på. Hela proceduret dokumenteras.
Onsdag har fallit helt bort och torsdag var den mest lyckade case övning (third time's the charm) och fredag hade vi omtentamenstillfälle för inre medicin. Det kan hända att jag klarade det, men säkert är jag inte.Viktigast är att repetera saker just före praktiken.
Idag konstaterade jag att jag hade bjudit småtrollens kompis en vecka för tidigt till födelsedagsfest. Jättenolo! Det finns normal koma och leverkoma men varför har ingen varnat mig för tentkoma? Undrar vad annat har jag glömt eller råddat...
När jag läste den här annonsen i tidning kunde jag inte låta bli att skratta.
Hypoxi är en term som innebär att kroppens vävnader lider brist på syre. Hypoxi kan yttra sig som cyanos, blåfärgning av huden. Men jag tror att den här förändringen i kroppen är inte önskevärt... Om vävnader lider länge kan situationen förvärras och till slut leder syrebrist till nekros. Idag fick jag även prova på smärtor som ursakas av syrebrist. Att vara tvungen att springa (akut tidsbrist) två kilometer gjorde mera ont än att lyssna på Lena Philipssons sång "Det gör ont".
P.S. Nu när jag har hela tiden sagt att jag ska med jämn avstånd påminna mig om saker jag hart lärt ska jag kanske också göra det? Här kommer en grej som man kanske inte tänker först på när man tänker på sjukskötarens yrke men som är otroligt viktig: dokumentation! Vi hade en väldig intressant diskussion medan en föreläsning med AMJ för några veckor sen. Voilá!
Då en person kommer till en anstalt för vård vill man föra dokumentation, för att kunna främja patientens hälsa och välfärd. Genom att dokumentera garanterar man en kvalitativ vård och inger säkerhet genom att alla berörda kan ta del av informationen och hjälpa till på bästa sätt. En sjuksköterska har dokumentationsplikt, som ska innehålla både vårdrelaterade och medicinska vårdåtgärder. Vid dokumentation måste man komma ihåg att följa juridiska, etiska, professionella och datatekniska bestämmelser. Idag ansvarar sjukskötaren för att beskriva en patients fysiska, psykiska, sociala och andliga behov. Dessa läggs in i vårdplanen, som även innehåller patientens besvär, behov, diagnos, mål och vårdåtgärder. Systemet för dokumentation ska göras så effektivt att det på bästa sätt kan utvecklas för patientens bästa.
Vårdarna ska göra en dokumentation över sina bedömningar och handlingar hos en patient. Om en patient har fått ett sår är det av betydelse att föra noggrann dokumentation, för att kunna följa med om sårvårdsbehandlingen haft önskad effekt eller om man måste byta behandlingsmetod. Sedan Patientjournallagen år 1986 trädde i kraft är vårdpersonalen skyldig att föra dokumentation. Alla vårdhandlingar som på något sätt strävar till att förebygga, diagnosticera, behandla, bevara hälsa eller rehabilitera ska dokumenteras. Sjuksköterskan bär det största lagstadgade ansvaret gällande kvaliteten av omvårdnaden.
(definierad i boken av Jahren Kristoffersen et al 2006, Grundläggande omvårdnad)
