Igår var jag nedstämd för när vi hade labben lyckades jag inte med perifer venkanylering (pvk) fast jag hade gått proceduren så många gånger genom i teorin och fast HL satt bredvid kollade/hjälpte med varje steg (utan handledning skulle vi inte heller få kanylera i det här stadiet). Mina händer darrade tydlig men jag fick nålen in i venen. Men efter det fick jag själva kanylen inte in i venen. Den skulle glida lätt in, men det gjorde det inte och inte ska man med våld trycka det in heller.  Fast handledaren hade redan på förhand berättat att det kan hända och att det lyckas bättre och bättre med erfarenhet  och vi hade ingen press på var jag ändå ganska besviken. Men man får absolut inte använda patienten (eller i det här fall en studiekompis) som försökskanin och försöka gång efter gång. Om det inte lyckas måste man dra slutsatser och i riktiga livet skulle en annan som kan kanylera bättre ha gort det. Först på kvällen när jag hade haft tid för at bearbeta saken och hade talat med en bekant om det vad hände (=inte hände) och hon hade påminnat mig att när jag börjar praktik har jag tillräcklig med övningstillfälle kändes det bättre.